Level 7 offentliggjorde sina Årets-nomineringar härom dagen. Årets spelskribent, -tidning, -podcast och -blogg ska utses, och nu är det upp till folket att säga sitt. Nytt för i år tycks vara att priserna utannonseras dagen före Dataspelsgalan, och inte som tidigare, som en del av själva galakvällen. En rejäl nedskrivning av prisernas genomslagskraft, som sägs bero på kritik mot att en fristående spelsajt, och inte Dataspelsbranschen själva, ligger bakom dem. Ett underligt resonemang kan tyckas, för den som inte är David Braben.
Tidigare idag fyrade förre Super PLAY-redaktören Mats Nylund av en salva mot en stor del av de nominerade. Han säger det inte rakt ut, men låter förstå att flera av de nominerade bloggarna och skribenterna har för dåliga språkkunskaper för att med trovärdighet kunna sägas tillhöra de bästa, och att det i stället handlar om en popularitetstävling – flest vänner och bäst exponering på Twitter vinner.
Det är en aningen träig beskrivning, men jag förstår vad Mats menar och kan delvis sympatisera med hans åsikter. Felet med nomineringarna är framför allt att man har blandat in bloggare bland skribenterna.
På listan över de nominerade finns minst fem bloggare, medan namn som Johan Martinsson och David Zander lyser med sin frånvaro. Och man undrar: är det ett skämt? Tro nu inte att jag dissar de bloggare som har nominerats, det rör sig om duktiga skribenter som jag gärna läser – men jag skulle inte betala för att läsa deras alster. Martinsson och Zander betalar jag däremot gladeligen för. Som spelskribenter betraktat är de båda hästlängder före minst hälften av de nominerade.
Det största felet med skribentpriset är dock inte de skeva nomineringarna, utan det faktum att priset avgörs av publikens röst. Jag har inga problem med att det är massan som röstar fram blogg- eller podcastvinnarna. Det Mats Nylund vänder sig emot med omröstningen – att populärast vinner – är som jag ser det själva poängen med ett sådant pris, En bra spelblogg måste ju inte vara välskriven – passionen och förmågan att finna de spännande vinklarna är viktigare. Men när det gäller skribenterna bör det vara kvaliteten som fäller avgörandet, inte vem som slänger ur sig fyndigaste one-liners för 13-åringarna.
Trots att vi har fantastiska speljournalister som Alfred Holmgren, Johan Hallstan, Thomas Wiborgh, Jimmy Håkansson, Fredrik Schaufelberger, Michael Gill, Tove Bengtsson och Carl-Johan Johansson i landet tycks utmärkelsen som bäste skribent vara en tävlan mellan seriefigurerna Oskar Skog och Petter Hegevall.
Level 7:s skribentpris skulle kunna vara en morot för fortsatt kvalitetsjournalistik i Spel-Sverige. Bortom fanboyismen och ryggdunkandet. Allt som behövs är lite vilja. Presentera tio nominerade skribenter, och låt en väl förkovrad jury välja vinnaren. Och Dataspelsbranschen – ta för tusan in prisutdelningen på galan igen.
Mer glädjande är att läsa nomineringarna i bloggkategorin. Plötsligt svämmar det över av spelbloggar – på gott och ont, givetvis. Men även om allt inte är bra finns det numera betydligt fler guldkorn att hitta än för bara ett par år sedan, och det är en fin utveckling. Hatten av för er allihop!
(När det gäller bloggpriset får vi ändå tro att populärast och bäst sammanfaller i år – så att Blog ‘em up äntligen får sitt rättmätiga pris)
